Lokalen
Alhambra-tornen i Madrid
Vad de riktiga Torres Bermejas är i Granada, hur den nasridiska dekorationen fungerar, och vad Madrid-tablaon lånar från dem till sina kakel, träpartier och bågar.
Boka din flamencokväll ↗Två platser med ett namn
Torres Bermejas betyder två saker. I Granada är det en uppsättning av tre torn på kullen Mauror, mitt emot Alhambra och Generalife på andra sidan dalen. I Madrid är det en flamencotablao vars interiör är skapad för att påminna om dessa torn. De två står i olika städer och delar namnet och dekoren, och inte mycket annat. När du sitter i Madrid-lokalen befinner du dig i en rekonstruktion, byggd för att antyda Alhambra, inte i själva fästningen.
Vad de riktiga tornen är
Granada-tornen byggdes av stampad jord, en metod som komprimerar jord i lager för att bilda solida väggar. De äldsta lämningarna dateras till slutet av 700-talet och början av 800-talet, och den nasridiska dynastin modifierade komplexet på 1200-talet. De renoverades på 1500-talet och restaurerades igen mellan 1854 och 1858. Under långa perioder tjänade de som kasern och som militärfängelse, och Patronato de la Alhambra y Generalife förvärvade dem 1962 – ett helt annat liv än den underhållning Madrid-tablaon erbjuder.
Varför Alhambra ser rött ut
Namnet Alhambra kommer från arabiskans al-Ḥamrāʼ, som betyder den röda, från den längre frasen för den röda fästningen. Dess murar är av stampad jord, och den rödaktiga färgen kommer från järnoxid i den lokala leran. På engelska kallas Torres Bermejas ofta för Vermilion Towers, och deras spanska namn pekar på samma rödaktiga färg. När tablaon frammanar dessa torn frammanar den en färg lika mycket som en form, och rummets varma palett följer den idén.
Dekorationen som rummet lånar
Nasridiska interiörer använder en liten uppsättning tekniker. Muqarnas är stalaktitliknande stuckformer som får valv att se ut som honungskakor. Tilmosaiker, som på spanska kallas alicatado, täcker nedre väggar och golv. Tak är ofta av furu, snidade, målade och försedda med geometriska mönster, och övre väggar bär stuck med växtarabesker, arabiska inskrifter och geometriska motiv. Tablaons egen beskrivning nämner arabiska motiv, kakel och kassettak i trä, så rummet lånar samma vokabulär av mönster, kakel och snidat trä i mycket mindre skala.
En återskapelse, inte en kopia
Arrangören säger att rummet återger interiören i Torres Bermejas i Alhambra, och Madrids turistsida kallar det en detaljerad återskapelse. Se det som en tolkning: en scenbild i morisk stil, gjord för publik på 1900-talet. Nasridernas palats är i sig själva långt större och mer intrikata än något restaurangrum. Behållningen med tablaon är atmosfären, med mönster och skugga runt en scen, inte en exakt arkitektonisk studie, och den fungerar bäst när du låter rummet sätta stämningen.
Varför ett moriskt rum för flamenco?
Flamenco växte fram i Andalusien, och Granada, huvudstad i nasridernas emirat, tillhör den regionens historia. Nasriderna var den sista muslimska dynastin på Iberiska halvön och den som regerade längst, och Muhammad I började bygga Alhambra 1238. UNESCO beskriver Andalusien som flamencos hjärtland, med rötter som sträcker sig in i Murcia och Extremadura. Ett rum i morisk stil knyter en Madridscen till söderns kultur, även om artisterna kommer dit med sin egen träning och repertoar.
Om du vill se de riktiga tornen
För att se de riktiga Torres Bermejas måste du åka till Granada. Tornen står på en kulle mittemot Alhambra, och kulturarvsinformation listar dem bland stadens monument. Öppettider och villkor ändras, så kontrollera Alhambras besökssidor innan du planerar en resa kring dem. En Madridkväll på tablaon är ett sätt att njuta av stilen, inte en ersättning för ett besök på platsen själv, och de två utgör ett klokt par om din rutt någon gång för dig till Andalusien.
Källor